Öresund är benämningen på vattenområdet, mellan Sverige och Danmark, som förbinder Östersjön med Kattegatt. Sundet är 118 km långt och 4 till 28 km brett. Det begränsas i norr av en linje från Kullen till Gilleleje och i söder av linjen mellan Falsterbo till Stevns fyr. Det största djupet, ca 50 m finns sydost om Ven. Mellan Köpenhamn och Malmö är maxdjupet mindre än 10 meter (Limhamnströskeln).
Öresundsvattensamarbetet har tagit fram utbredningskartor som visar olika naturtypers utbredning i Öresund. Ladda ner dem nedan:
Beskrivning av Öresund
Geografisk består Öresund av såväl bukter med grunt vatten som områden, mitt i sundet, med 30-50 meters djup. I de grunda bukterna består bottnen av sand och vattnet kommer till största delen från Östersjön – och har låg salthalt. I de djupare områdena består botten ofta av lera och gyttja och salthalten är hög. I mindre omfattning finns dessutom stenrev, musselbankar och bar berggrund.
Mellan Amager och Malmö går en tröskel med ett vattendjup på mindre än 10 m tvärs över sundet. Denna tröskel, Drogden/Limhamns-tröskeln, förhindrar som regel att bottenvatten med hög salthalt från norra delen av Öresund fortsätter söderut vidare in i Östersjön. Det är endast vid vissa vädersituationer som vatten med hög salthalt från Kattegatt förmår tränga över denna tröskel in i Östersjön. Detta brukar benämnas saltvattengenombrott.
Generellt är det en nordgående ytvattenström i Öresund. På så sätt strömmar det bräckta Östersjövattnet genom Öresund mot Kattegatt. Vatten med hög salthalt från Kattegatt strömmar samtidigt in längs botten. Dessa två mycket olika vattenmassor blandas oftast inte utan mellan vattenmassorna bildas ett så kallat språngskikt. Vid språngskiktet sker en mycket snabb övergång från bräckt vatten till saltvatten. Språngskiktet finns som regel på 10-12 meters djup. Det område som avvattnas till Öresund är ca 4.500 km2 stort. I detta område bor 1,8 miljoner människor på danska sidan och 850.000 på svenska sidan.
Tvärsnitt av Öresund. Bilden visar en typisk situation för salthalten (promille) i olika delar av Öresund. Språngskiktet är i detta fall illustrerat som en övergång från ljusblått till mörkblått (10-15 meters djup).
Salthalten mäts i promille eller PSU. I de stora oceanerna är salthalten 35 promille och i insjöar mindre än 1 promille.
I Öresund är strömmarna oftast mycket starka. Strömmarna genereras på tre olika sätt. Avrinningen från de cirka 200 större floderna till Östersjön ger den baltiska ytströmmen. Meterologiska förhållanden med vind och låg/högtryck genererar i vissa lägen väldigt starka strömmar. Tidvattenskillnaderna är små i regionen, men tidvattnet ger synbar effekt på strömstyrkan i Öresund. Detta märks cirka två gånger per dygn.
Animationen visar salthaltsvariationen i Öresunds ytvatten.
Öresunds geologiska historia
Det Öresund vi känner idag är geologiskt sett en ung företeelse och uppkomsten hänger samman med förändringar av ett större område som omfattar Östersjön och Kattegatt. Stora förändringar av detta område har skett under de sista 70 miljoner åren (tertiär och kvartär) då havets utbredning har varierat mycket kraftigt.
För 8000 år sedan var Öresund till största delen ett landområde. När isen drog sig tillbaka vid slutet av den sista istiden fick Öresund troligen sitt nuvarande utseende. Förmodligen har den s.k. Ancylussjön i Östersjön avtappats genom Sundet och under Littorinatiden steg världshavet så att Östersjön förvandlades till ett innanhav med Öresund och Bälten som förbindelser med Atlanten.
Vid isavsmältningen rörde sig isen från Östersjön genom Sundet och Bälten mot Kattegatt varvid sänkor bildades. Den trånga passagen mellan Helsingborg och Helsingör bildades genom att isen avlagrade material på norra Själland. Under en fas av avsmältningen uppdämdes en stor issjö i Sundet och leror avlagrades. Ön Ven bildades då troligen som en stor lerplatå.
Tröskeln mellan Köpenhamn och Malmö beror på kritkalkstenens höga läge där. Söder om en linje mellan Helsingör och Ålabodarna består nämligen bergrunden i Öresund huvudsakligen av ca 60 miljoner år gammal kritkalk. Norra Öresund (Öresundstragten) består däremot av lösare avlagringar, kolförande lager, omväxlande leror och sandsten med en ålder på 130-180 miljoner år