Øresundsvandsamarbejdet / Öresundsvattensamarbetet

Växtplankton

1. Blomning av blågrönalger (Nodularia spumigena) 2. Nodularia spumigena 3. Flagellat (Eutreptiella sp) 4. Kiselalger (Chaetoceros diadema och Skeletonema 5. Flagellat (Ceratium longipes) 6. Ciliat (Mesodinium rubrum) 7. Kiselalg (Chaetoceros brevis) Foto nr 2 ovan © Per Carlsson,övriga foton © Frode Knipschildt


 Hvad er planteplankton?

Planteplankton er encellede mikroskopiske organismer med klorofyl. Vi kan ved at se ned i vandet kun ane deres tilstedeværelse som en farvning af vandet eller ved, at sigtedybden er ringe. Det, som gør dem så betydningsfulde, er, at de står for hovedparten af den plantebiomasse, som produceres i havet. Planteplankton driver med strømmene og reagerer på de vedblivende forandringer i det omgivende vand. De næringssalte (især kvælstof-, fosfor- og kiselforbindelser), som findes i vandet, omsættes af planteplanktonet ved hjælp af lysenergi til organisk materiale, som derved bliver tilgængeligt for næste led i fødekæde, nemlig dyreplanktonet.
Artssammensætningen og produktionen styres af blandt andet lys, temperatur, tilgængeligheden af næringsstoffer og saltholdigheden. Den største artsrigdom i Øresund findes også i dette tilfælde på grund af den højere saltholdighed i den nordlige del og artsrigdommen aftager sydpå.

Nogle planktonarter kan danne gifte (toksiner), som kan forårsage massedød af fisk, fugle og pattedyr, eller kan ophobes i skaldyr. En del giftige arter behøver kun at optræde i lave koncentrationer for at få en skadelig virkning.

Hvordan varierer planteplankton gennem året?

Forekomsten af plankton er lav om vinteren på grund af det begrænsede lys. Planteplanktonets aktivitet stiger om foråret i takt med den forøgede lysindstråling og høje næringstofkoncentrationer og kulminerer i marts-april med den såkaldte forårsopblomstring. Forårsopblomstringen udgøres for den største del af kiselalger og varer kun ca. 1 – 2 uger. Planktonproduktionen er normalt lav om sommeren på grund af mangel på næringsstofffer, men der kan ved egnede vejrforhold udvikles opblomstringer af blågrønalger. Flere blågrønalgearter kan udnytte luftens kvælsstof (kvælstoffiksering), hvilket er særlig betydningsfuldt, når vandets kvælstofforbindelser er opbrugt. Mange af blågrønalgerne er giftige, og giftigheden kan variere både indenfor samme art og mellem forskellige arter. Det anbefales ved masseforekomst af blåfrønalger, at man ikke bader, og især småbørn og husdyr, som let kommer til at indtage vand, skal man passe på og holde væk fra algerne.

Klorofyl

Alle planter indeholder farvestoffet klorofyl a, som bruges til fotosyntesen, hvor lysenergi omdanner uorganiske forbindelser til organiske forbindelser. Mængden af klorofyl a er et groft mål for biomassen af planteplankton i vandet. Årsvariationen i Øresund følger et mønster med lave koncentrationer om vinteren og derpå en kort periode med høje koncentrationer i forbindelse med forårsopblomstringen. Koncentrationerne kan stige tilfældigt om sommeren, men de er hovedsageligt lave. Klorofylkoncentrationen stiger igen om efteråret, men bliver som regel ikke så høj som under forårsopblomstringen.

Årsmiddelkoncentrationen af klorofyl a har de seneste år ligget omkring 2 µg/l i hele Øresund. Selv sommermiddelværdierne (maj-september) holder sig omkring 2 µg/l. 

Der er på dansk side etableret mål for planteplanktonet i Øresund. Det kortsigtede mål for klorofyl er en års- og sommermiddelværdi på 1 – 2 µg/l samt, at tilfælde med klorofylmaksima (> 8 µg/l) kun forekommer hvert tiende år. Det langsigtede mål er at få års- og sommermiddelværdierne ned på < 1 µg/l og at begrænse klorofylmaksima (> 8 µg/l) til højst hvert tyvende år. Det kortsigtede mål for planktonsamfundets sammensætning er en varieret artssammensætning, og det tilstræbes endog på langt sigt, at andelen af giftige alger mindskes.

 Vad är växtplankton?

Växtplankton är encelliga mikroskopiska organismer med klorofyll. Vid en titt i vattnet kan vi endast ana oss till deras förekomst genom vattnets färg eller att siktdjupet är dåligt. Det som gör dem så betydelsefulla är att de står för huvuddelen av den producerade växtmassan i havet. Växtplankton driver med strömmarna och reagerar på de ständiga förändringarna i det omgivande vattnet. De närsalter (främst kväve-, fosfor och kiselföreningar) som finns i vattnet omsätts av växtplankton med hjälp av ljusenergi. Artsammansättningen och produktionen styrs bl a av ljus, temperatur, näringstillgång och salthalt. Den största artrikedomen i Öresund återfinns i de norra delarna pga. högre salthalt varefter artrikedomen avtar söderut.

Mycket grovt kan växtplankton i våra vatten indelas i tre grupper: blågrönalger (egentligen blågröna bakterier), kiselalger och flagellater.

Vissa plankton kan bilda gifter (toxiner) som kan orsaka massdöd av fisk, fåglar och däggdjur eller ansamlas i skaldjur. En del giftiga arter behöver endast uppträda i låga koncentrationer för att ha en skadlig effekt.

Hur varierar växtplankton under året?

Vintertid är planktonförekomsten låg på grund av det begränsade ljuset. Under våren ökar växtplanktons aktivitet i takt med den ökande ljusinstrålningen och höga näringshalter, för att kulminera i mars-april med den så kallade vårblomningen. Vårblomningen består till största delen av kiselalger och pågår under endast ca 1-2 veckor. Under sommaren är planktonproduktionen vanligtvis låg pga. brist på näringsämnen men vid gynnsamt väder kan det utvecklas blomningar av blågrönalger. Flera blågrönalgarter kan utnyttja luftens kväve (kvävefixering) vilket är särskilt betydelsefullt när kvävet är förbrukat i vattnet. Många av blågrönalgerna är giftiga och giftigheten kan variera både inom samma art och mellan olika arter. Vid massförekomst av blågrönalger rekommenderas att man inte badar och speciellt småbarn och husdjur som lätt får i sig vatten bör inte vistas vid vattnet eller strandkanten.

Klorofyll

Alla växter innehåller färgämnet klorofyll a som används vid fotosyntes då ljusenergi, koldioxid och vatten omvandlas till energi och syre.

Mängden klorofyll a är ett grovt mått på biomassan av växtplankton i vattnet. Årsvariationen i Öresunds följer ett mönster med låga halter under vintern och därefter en kort period med höga halter i samband med vårblomningen. Under sommaren kan halterna öka tillfälligt men i huvudsak är de låga. På hösten ökar klorofyllhalten igen men blir i regel inte så hög som under vårblomningen.

Årsmedelkoncentrationen av klorofyll a ligger de senaste åren runt 2 µg/l i hela Öresund. Även sommarmedelvärdena (maj-september) håller sig kring 2 µg/l. 

Det kortsiktiga målet för klorofyll är ett års- och sommarmedelvärden på 1-2 µg/l samt att tillfällen med klorofyllmaxima (>8 µg/l) endast inträffar vart tionde år. Det långsiktiga målet är att få ner års- och sommarmedelvärden till < 1 µg/l och att begränsa klorofyllmaxima (>8 µg/l) till högst vart 20: e år. Det kortsiktiga målet för planktonsamhällets sammansättning är en varierad artsammansättning och på lång sikt eftersträvas även att andelen giftiga alger minskar.