Øresundsvandsamarbejdet / Öresundsvattensamarbetet

Öresunds miljö

 Planter og dyr i Øresund

Øresund er betegnelsen for det vandområde mellem Sverige og Danmark, som forbinder Østersøen med Kattegat. Sundet er 118 km langt og 4 til 28 km bredt. Det afgrænses i nord af en linie mellem Kullen og Gilleleje og i syd af linien mellem Falsterbo og Stevns Fyr. Den største dybde, omkring 50 m, findes sydøst for Hven. Den maksimale dybde mellem København og Malmø er mindre end 10 m (Limhamn/Drogden tærskelen).

Øresundsvandssamarbejdet har udviklet udbredelsekort, der viser udbredelsen af de forskellige naturtyper i Øresund. Download dem nedenfor:

 

 Växter och djur i Öresund

Öresund är benämningen på vattenområdet, mellan Sverige och Danmark, som förbinder Östersjön med Kattegatt. Sundet är 118 km långt och 4 till 28 km brett. Det begränsas i norr av en linje från Kullen till Gilleleje och i söder av linjen mellan Falsterbo till Stevns fyr. Det största djupet, ca 50 m finns sydost om Ven. Mellan Köpenhamn och Malmö är maxdjupet mindre än 10 meter (Limhamnströskeln).

Öresundsvattensamarbetet har tagit fram utbredningskartor som visar olika naturtypers utbredning i Öresund. Ladda ner dem nedan:

          

 

Beskrivelse af Øresund

Øresund består geografisk af såvel bugter med lavt vand som områder midt i Sundet med en dybde på 30 – 50 m. Bunden består i de lavvandede bugter af sand. Overfladevandet og vandet i de lavvandede områder er oftest  Østersøvand – og har lav saltholdighed. Bunden består i de dybere områder ofte af silt/ler, vandet i de dybere dele af Øresund er vand fra Kattegat og saltholdigheden er høj. Der findes i mindre omfang også stenrev, muslingebanker og egentlige klipper.

En tærskel går på tværs af Sundet mellem Amager og Malmø med en vanddybde på mindre end 10 m. Denne tærskel, Drogden/Limhamn-tærskelen, forhindrer som regel, at bundvandet med høj saltholdighed fra den nordlige del af Sundet trænger videre ind i Østersøen. Det er kun i nogle vejrsituationer, at vand med høj saltholdighed fra Kattegat formår at trænge over tærskelen og ind i Østersøen. Dette betegnes som saltvandsindbrud.

Der findes i almindelighed en nordgående overfladestrøm i Øresund. Brakvandet fra Østersøen strømmer på den måde gennem Øresund mod Kattegat. Vandet med høj saltholdighed fra Kattegat strømmer samtidig ind og sydpå langs med bunden. Disse to meget forskellige vandmasser blandes som regel ikke, og i mellem dem dannes et såkaldt springlag, hvor der sker en meget hurtig ændring fra brakvand til saltvand. Springlaget findes som regel i 10 til 12 meters dybde. Det område som afvandes til Øresund, har en størrelse på ca. 4.500 km2. I dette område bor der ca. 1,8 millioner mennesker på den danske side og ca. 850.000 på den svenske side.

 

Hydrologi

 

Beskrivning av Öresund

Geografisk består Öresund av såväl bukter med grunt vatten som områden, mitt i sundet med 30-50 meters djup. I de grunda bukterna består bottnen av sand och vattnet kommer till största delen från Östersjön – och har låg salthalt. I de djupare områdena består botten ofta av lera och gyttja och salthalten är hög. I mindre omfattning finns dessutom stenrev, musselbanker och bar berggrund.

Mellan Amager och Malmö går en tröskel på tvärs av sundet med ett vattendjup på mindre än 10 m. Denna tröskel, Drogden/Limhamns-tröskeln, förhindrar som regel att bottenvattnen med hög salthalt från norra delen av sundet fortsätter söderut vidare in i Östersjön. Det är endast vid vissa vädersituationer som vatten med hög salthalt från Kattegatt förmår tränga över denna tröskel in i Östersjön. Detta bukar benämnas saltvatten genombrott.

Generellt är det en nordgående ytvattenström i Öresund. På så sätt strömmar det bräckta Östersjövattnet genom Öresund mot Kattegatt. Vatten med hög salthalt från Kattegatt strömmar samtidigt in längs botten. Dessa två mycket olika vattenmassor blandas oftast inte utan mellan vattenmassorna bildas ett så kallat språngskikt. Vid språngskiktet sker en mycket snabb ändring från bräckt vatten till saltvatten. Språngskiktet finns som regel på 10-12 meters djup. Det område som avvattnas till Öresund är ca 4.500 km2 stort. I detta område bor 1,8 miljoner människor på danska sidan och 850.000 på svenska sidan.

 

 

Tværsnit af Øresund. Billedet viser en typisk situation for saltholdigheden i forskellige dele af Sundet. Springlaget vises i dette tilfælde som en overgang fra lyseblåt til mørkeblåt (10 – 15 meters dybde).

Øresund kan anskues som to forskellige have ovenpå hinanden: Det brakke Østersøvand findes øverst (havvand opblandet med ferskvandsafstrømningen til Østersøen; dette vand strømmer nordpå gennem Øresund) og nederst det salte, tunge vand fra Kattegat (havvand fra Atlanterhavet, som strømmer sydpå til Øresund). Begge havene adskilles i en dybde, hvor saltholdigheden hurtigt tiltager med dybden, hvilket betegnes saltholdighedsspringlaget. Springlaget findes som regel på 10 – 12 meters dybde. Saltholdigheden måles i promille (‰) eller PSU. Saltholdigheden i de store oceaner er 35 ‰ og er i ferskvandssøer lavere end 1 ‰.

Strømmene er som oftest meget stærke i Øresund. De fremkommer på tre forskellige måder. Afstrømningen fra ca. 200 floder til Østersøen giver den baltiske overfladestrøm. Meteorologiske forhold med kraftig vind og lav- eller højtryk bevirker undertiden vældigt stærke strømme. Tidevandsforskellene er små i regionen, men tidevandet giver en synlig virkning på strømstyrken i Øresund. Dette sker to gange i døgnet.

Tvärsnitt av Öresund. Bilden visar en typsituation för salthalten (promille) i olika delar av sundet. Språngskiktet är i detta fall illustrerat som övergång från ljusblått till mörkblått (10-15 meters djup).

Öresund kan sägas bestå av två olika hav ovanpå varandra. Överst finns det bräckta Östersjövattnet (havsvatten uppblandat med sötvattensavrinningen till Östersjön, detta vatten strömmar norrut genom Öresund) och underst det salta tunga vattnet från Kattegatt (havsvatten från Atlanten som strömmar söderut till Öresund). De båda haven skiljs av ett djupintervall där salthalten ökar snabbt med djupet vilket kallas för salthaltssprångskiktet. Språngskiktet finns som regel på 10-12 meters djup. Salthalten mäts i promille eller PSU. I de stora oceanerna är salthalten 35 promille och i insjöar mindre än 1 promille.

I Öresund är strömmarna oftast mycket starka. Strömmarna genereras på tre olika sätt. Avrinningen från cirka 200 större floder till Östersjön ger den baltiska ytströmmen. Meterologiska förhållanden med vind och låg/högtryck genererar i vissa lägen väldigt starka strömmar. Tidvattenskillnaderna är små i regionen men tidvattnet ger synbar effekt på strömstyrkan i Öresund. Detta märks cirka två gånger per dygn.

Animationen viser salthalt variationen i Øresunds overfladevand.

Øresunds geologiske historie

Det Øresund, som vi kender i dag, er geologisk set en ung foreteelse, og fremkomsten hænger sammen med forandringer af et større område, som omfatter Østersøen og Kattegat. Der er i gennem de sidste 70 millioner år (tertiær- og kvartærtid) sket store forandringer i dette område, hvor havets udbredelse har varieret meget kraftigt.
Hovedparten af Øresund var et landområde for 8.000 år siden. Da isen trak sig tilbage i slutningen af den sidste istid for ca. 5.500 år siden, fik Øresund sandsynligvis sit nuværende udseende. Den såkaldte Ancylussø blev formodentlig afvandet gennem Sundet, og verdenshavene steg i Litorinatiden (8000-2500 før Kristus), så Østersøen blev forvandlet til et indhav med Øresund og Bælterne som forbindelser med Atlanterhavet.
Isen flyttede sig ved afsmeltningen fra Østersøen gennem Sundet og Bælterne mod Kattegat, hvorved der dannedes fordybninger. Den smalle passage mellem Helsingborg og Helsingør blev dannet ved, at isen aflejrede materialer i Nordsjælland. En stor issø blev under en fase af afsmeltningen opdæmmet i Sundet, og ler blev aflejret. Øen Hven blev da formodentlig dannet som et stort lerplateau.
Tærskelen mellem København og Malmø skyldes kridtets og kalkens høje placering dér. Klippegrunden i Øresund består syd for en linje mellem Helsingør og Ålabodarna nemlig hovedsageligt af ca. 60 millioner år gammel kalksten. Det nordlige Øresund (Øresundstragten) består derimod af løsere aflejringer, kulførende lag, afvekslende lerarter og sandsten med en alder på 130 – 180 millioner år.

Animationen visar salthaltsvariationen i Öresunds ytvatten.

Öresunds geologiska historia

Det Öresund vi känner idag är geologiskt sett en ung företeelse och uppkomsten hänger samman med förändringar av ett större område som omfattar Östersjön och Kattegatt. Stora förändringar av detta område har skett under de sista 70 miljoner åren (tertiär och kvartär) då havets utbredning har varierat mycket kraftigt.

För 8000 år sedan var Öresund till största delen landområde. När isen drog sig tillbaka vid slutet av den sista istiden, för ca 5500 år sedan, fick Öresund troligen sitt nuvarande utseende. Förmodligen har den s.k. Ancylussjön i Östersjön avtappats genom Sundet och under Litorinatiden steg världshavet så att Östersjön förvandlades till ett innanhav med Öresund och Bälten som förbindelser med Atlanten.

Vid isavsmältningen rörde sig isen från Östersjön genom Sundet och Bälten mot Kattegatt varvid sänkor bildades. Den trånga passagen mellan Helsingborg och Helsingör bildades genom att isen avlagrade material på norra Själland. Under en fas av avsmältningen uppdämdes en stor issjö i Sundet och leror avlagrades. Ön Ven bildades då troligen som en stor lerplatå.

Tröskeln mellan Köpenhamn och Malmö beror på kritkalkstenens höga läge där. Söder om en linje mellan Helsingör och Ålabodarna består nämligen bergrunden i Öresund huvudsakligen av ca 60 miljoner år gammal kritkalk. Norra Öresund (Öresundstragten) består däremot av lösare avlagringar, kolförande lager, omväxlande leror och sandsten med en ålder på 130-180 miljoner år.