Øresundsvandsamarbejdet / Öresundsvattensamarbetet

Ilt / Syre

 Hvorfor er ilt så vigtig?

Ilt er forudsætningen for liv i både vandet og på havbunden. Både fisk, bunddyr og mange bakterier anvender ilt ved respirationen/åndingen. Når iltindholdet i vandet falder, flygter først fiskene og derpå de bunddyr, som kan flygte. Men mange bunddyr som f. eks. muslinger kan ikke flygte. Mange dyr dør derfor, når ilten er brugt op. Ilten forbruges også i bundsedimenterne. Når dette sker, frigøres svovlbrinte fra havbunden. Svovlbrinte er en meget stærk gift for både dyr og planter.

Hvordan styres iltforholdene?

Iltmængderne i vandet og på havbunden er gode under normale forhold. Men man har i de sidste 20 år bemærket en stigende tendens til flere iltsvind. Den forøgede mængde næringsstoffer i kystvandet anses for at være årsagen, idet næringsstofferne og iltmængden i vandet hænger sammen i det biologiske system. Når der tilføres næringsstoffer til vandmiljøet, udnyttes de som byggesten i de marine planter. Planter og alger danner ved hjælp af solens energi organisk stof, som vi kalder plantebiomasse. Rimelige mængder af næringsstoffer giver en rimelig biomasse, mens store mængder næringsstoffer kan forskyde balancen mellem forskellige typer af marine planter. Store mængder næringsstoffer giver store mængder mikroskopiske alger (planteplankton) samt etårige alger, som for eksempel søsalat og fintrådede alger. Når algerne dør ved sommerens slutning og om efteråret, fordi temperaturen falder og dagene bliver kortere, synker algerne ned på bunden, hvor bakterierne nedbryder plantebiomassen. Denne proces forbruger ilt. Så når en stor mængde plantebiomasse skal nedbrydes, bliver iltforbruget stort.

Andre forhold kan også have betydning for iltindholdet på bunden. Dybt vand lagdeles om sommeren på en sådan måde, at der foroven dannes et varmere, mindre salt lag og nedenunder et koldere og saltere lag. Overgangen mellem disse to lag kaldes springlaget og kan næsten ikke gennemtrænges af iltmolekyler. Ilten forbruges under springlaget i længere perioder med stabilt springlag, og iltsvind opstår. Vinden er ofte så stærk i de lavvandede områder, at vandmasserne blandes, så der ikke dannes et springlag. Vindens styrke og retning har stor betydning i denne sammenhæng.

Ønskværdige målsætninger

Øresundsvandsamarbejdet udarbejdede i 1999 et diskussionsoplæg “Nye mål for Øresund?” Man har hidtil på den danske side haft et mål om mere end 4 mg ilt/liter vand og på den svenske side mere end 4 ml ilt/liter vand. Øresundsvandsamarbejdet ønsker med den nye målsætning, at vandsøjlen og bundvandet skal have et højere iltindhold. Dette har ført til forslag om kortsigtede målsætninger, hvor vandets iltindhold bør være højere end 5,6 mg ilt/liter vand og bundvandets iltindhold højere end 5 mg ilt/liter vand.

Ekstreme forhold i 2002

Der blev i sensommeren 2002 ligesom i de øvrige farvande omkring Danmark og Sverige konstateret det værste og mest langvarige iltsvind, som nogensinde er målt. Efter det enestående våde forår, da regnmængderne slog alle rekorder, var tilførslen af næringsstoffer til de kystnære områder stor. Vejret blev desuden varmt og stille om sommere, hvorved der opstod iltsvind. Både de dybe og de lave områder i det nordlige og det centrale Øresund blev hårdt ramt af iltsvind, mens der ikke var iltsvind i Køge Bugt. Køge Bugt er åben mod øst, og vandet kunne omrøres med de østlige vinde i 2002.

 Varför är syre så viktigt?

Syre är förutsättningen för liv både i vattnet och på havsbottnen. Både fisk, bottendjur och många bakterier använder syre vid respirationen. När syreinnehållet i vattnet reduceras flyr först fiskarna och därefter de bottendjur som kan. Men många bottendjur som till exempel musslor kan inte fly. När syret förbrukats dör därför många djur. I bottensedimentet förbrukas också syret. När detta sker kommer svavelväte att friges från havsbottnen. Svavelväte är ett mycket starkt gift för både djur och växter.

Hur styrs syreförhållanden?

Under normala förhållanden är syrehalten i vatten och på havsbotten goda. Men under de sista 20 åren är det noterat en stigande tendensen till ökad syrebrist. Orsaken anses vara den ökade mängden näringsämnen i kustvattnen, eftersom näringsämnen och mängden syre i vattnet hänger samman i det biologiska systemet. När det tillförs näringsämnen till vattenmiljön utnyttjas dessa som byggnadsstenar i de marina växterna. Växter och alger bildar med solens energi organiskt material som vi kallar växtbiomassa. Måttliga mängder näringsämnen ger en måttlig växtbiomassa, medan stora mängder av näringsämnen kan förskjuta balansen mellan olika typer av marina växter. Stora mängder av näringsämnen ger stor mängd av mikroskopiska alger eller växtplankton samt ettåriga alger som till exempel havssallad och fintrådiga alger. När algerna dör i slutet av sommaren och på hösten, på grund av att temperaturen sjunker och dagarna blir kortare, sjunker algerna till botten där bakterierna bryter ned växtbiomassan. Denna process förbrukar syre. Så när en stor mängd växtbiomassa skall brytas ner blir syreförbrukningen stor och vice versa.

Andra förhållanden kan också ha ett betydelse för syrehalten på botten. Djupt vatten skiktas under sommaren på så sätt att det finns ett varmare övre mindre salt skikt och ett nedre kallare och mera salt skikt. Övergången mellan dessa två skikt kallas språngskiktet och är nästan omöjligt för syremolekyler att tränga igenom. Under längre perioder med stabilt språngskikt kommer syret att förbrukas under språngskiktet och syrebrist uppstår. I de grunda områdena är vinden ofta så stark så att vattenmassorna blandas så att språngskikt inte uppstår. I detta sammanhang har vindens styrka och riktning stor betydelse.

Önskvärda målsättningar

Öresundsvattensamarbetet utarbetade 1999 ett diskussionsförslag Nya mål för Öresund? Hitintills har det på danska sidan funnits en målsättning på mera än 4 mg syre/liter vatten och på den svenska sidan mera än 4 ml syre/liter vatten. Öresundsvattensamarbetet önskar med
den nya målsättningen, att vattenpelaren och bottenvattnet skall vara mer syrerikt. Detta har resulterat i förslag till kortsiktiga målsättningar, där vattnets syrehalt bör vara högre än 5,6 mg syre/liter vatten och bottenvattnets syrehalt högre än 5 mg syre/liter vatten.

Extrema förhållanden under 2002

Under sensommaren 2002 har det i Öresund, liksom i övriga farvatten runt både Danmark och Sverige konstaterats den värsta och mest långvariga syrebristen, som har uppmätts. Efter den unikt våta våren då regnmängderna slog alla rekordet var utläckaget av näringsämnen till de kustnära områden stor Dessutom blev vädret varmt och lugnt under sommaren varvid syrebrist uppstod. Både de djupa och de grunda områdena i norra och centrala Öresund drabbades hårt av syrebrist, medan det inte fanns någon syrebrist i Köge Bukt. Köge Bukt är öppet mot ost och med de ostliga vindarna under 2002 har vattnet kunnat blandas om.

Nuværende målsætning Kortsigtet mål Langsigtet mål
Højere end 4 mg ilt/liter
I vandsøjlen Højere end 5,6 mg ilt/liter Højere end 5,6 mg ilt/liter
Ved bunden Højere end 5 mg ilt/liter Højere end 5,6 mg ilt/liter
Nuvarande målsättning Kortsiktigt mål Långsiktigt mål
Högre än 4 mg O2/liter
I vattenpelaren Högre än 5,6 mg O2/liter Högre än 5,6 mg O2/liter
Vid botten Högre än 5 mg O2/liter Högre än 5,6 mg O2/liter