Øresundsvandsamarbejdet / Öresundsvattensamarbetet

Bundfauna / Bottenfauna

 

 Bundfaunaen kan med rette betragtes som Øresunds permanente indbyggere, idet de fleste lever her i mange år og er forholdsvis stationære.
Bottenfaunan kan med rätta betraktas som Öresunds bofasta innevånare eftersom de flesta lever här i många år och är relativt stationära.

Bundfaunaen i Øresund kan inddeles i følgende samfund:

  • Brakvandsfaunaen som inkluderer forekomster af blåmuslinger (0 – ca. 2 meters dybde) forekommer i hele Øresund.
  • Macoma-samfundet (omkring 2 til 16 meters dybde) forekommer i hele Øresund.

Nord for Limhamn/Drogden-tærskelen forekommer:

Bottenfaunan i Öresund kan indelas i följande samhällen:

  • Brackvattenfaunan inkluderande blåmusselförekomster (0- ca 2 meters djup) förekommer i hela Öresund
  • Macoma-samhället (omkring 2 till 16 meters djup) förekommer i hela Öresund.

Norr om Limhamn/Drogden-tröskeln förekommer:

 

Bundfaunaen vigtig føde
Bundfaunaen udgør fødegrundlaget for mange fiskearter og er derfor vigtig både for sports- og erhvervsfiskeriet, men er også betydningsfuld som føde for vadefugle og ænder. Bunddyrene omsætter desuden det organiske stof, som produceres i overfladevandet, og den dybe havbund er ligeledes “slutstation” for miljøgifte/miljøfremmede stoffer.

Udsat for både naturlig og menneskeskabt stress

De enkelte arter af bunddyr har larver med forskellige spredningsmuligheder. De kan groft inddeles i to hovedgrupper: Arter, hvis larver lever længe i overfladevandet, kan spredes over meget lange afstande og kan transporteres til Øresund fra andre havområder, mens arter med kortvarige pelagiske larvestadier eller direkte udvikling ved bunden hovedsageligt rekrutteres fra selve området.

En del arter kommer langvejs fra
Bundfaunaen må udstå alle de prøvelser, som naturen og menneskene udsætter den for. Disse prøvelser består både af den naturlige fysiologiske stress, som de varierende  saltholdigheds- og temperaturforhold i Øresund skaber, samt den overgødskning, opgravning og dumpning, bundtrawling, tilførsel af miljøgifte og indførsel af fremmede arter, som mennesket forårsager.

Undersøgelser af bundfaunaen
Bundfaunaen i Øresund er i det mindste blevet undersøgt siden første halvdel af 1800-tallet, men undersøgelserne blev udført uregelmæssigt, på forskellig måde og med forskellige formål. Den kvantitative undersøgelsesmetodik blev allerede indført i Øresund i 1910. Denne metodik, som indebærer, at man direkte kan sammenligne samme sted ved til forskellige tidspunkter, blev desværre ikke anvendt regelmæssigt før end i anden halvdel af 1900-tallet. Resultater fra undersøgelser i 1990-erne tyder på mindre biologisk variation i nutiden sammenlignet med årene omkring 1910.

Bottenfauan viktig föda
Bottenfaunan utgör födobasen för många fiskarter och är därför viktiga både för sport- och yrkesfisket, men är också betydelsefulla som föda för vadarfåglar och änder. Bottendjuren omsätter dessutom det organiska material som produceras i ytvattnet och de djupa bottnarna är likaledes “slutstationer” för miljögifter.

Utsatt för både naturlig- och antropogent skapad stress
Bottenfaunan får utstå alla de prövningar som naturen och människan ställer till med. Dessa prövningar består både av den naturliga fysiologiska stress som de varierande salthalts- och temperaturförhållandena i Öresund skapar samt den övergödning, muddring och dumpning, bottentrålning, tillförsel av miljögifter och introduktion av främmande arter som människan åstadkommer.

En del arter kommer från fjärran
De skilda arterna av bottendjur har larver med olika spridningsmöjligheter. De kan grovt delas in i två huvudgrupper. Arter vars larver lever länge i ytvattnet kan spridas mycket långväga och transporteras till Öresund från andra havsområden, medan arter med kortvarigt pelagiska larvstadium eller direktutveckling vid botten huvudsakligen rekryteras från själva området.

Undersökningar av bottenfaunan
Bottenfaunan i Öresund har undersökts åtminstone sedan första hälften av 1800-talet, men undersökningarna har utförts oregelbundet, på olika sätt och med olika syften. Den kvantitativa undersökningsmetodiken infördes redan 1910 i Öresund. Denna metodik, som innebär att man direkt kan jämföra samma plats vid skilda tillfällen, har tyvärr inte börjat användas regelbundet förrän under senare delen av det nyss gångna seklet. Resultate från undersökningar under 1990 tyder på mindre biologisk variation i nutiden jämfört med åren omkring 1910.

 

 

Illustrationerna på denna sida kommer från “Øresunds bundfauna/Öresunds bottenfauna” utgiven af Oresundsvandsamarbejdet/Öresundsvattensamarbetet 2002. Akvareller © Sven Bertil Johnson. Rapporten hittas som pdf her >>

Illustrationerne på denna side er fra “Øresunds bundfauna/Öresunds bottenfauna” udgivet af Oresundsvandsamarbejdet/Öresundsvattensamarbetet 2002. Akvareller © Sven Bertil Johnson. Rapporten är tillgængelig som pdf her >> 

Brakvandssamfundet syd for Saltholm (0-2 m).

Typiske arter, som er forstørrede omkring bundudsnittet, er i det venstre hjørne foroven tangloppen Gammarus oceanicus, sneglen Theodoxus fluviatilis og på ålegræsbladet sneglen Hydrobia ventrosasamt tanglusen Jaera albifrons og den lille tangloppe Microdeutopus gryllotalpa. Nede i sandbunden fra venstre findes de nedgravede havbørsteorme Hediste diversicolor og Pygospio elegans samt muslingerne Cerastoderma glaucum og Macoma balthica. Under forstørrelsesglasset ses til venstre tanglusen Cyathura carinata i sin gang og havbørsteormen Pygospio i sit y-formede rør. Ovenpå bunden ligger klumper af blåmuslinger Mytilus edulis, mængder af små dyndsnegle Hydrobia ulvae og Hydrobia ventrosa samt enkelte noget større snegle Littorina saxatilis. Typiske fisk på denne bundtype er yngel af skrubbe Platichthys flesus, som ses på bunden mellem blåmuslingerne. En tangspræl Pholis gunnellus i yngledragt svømmer oppe i ålegræsset.

Brackvatten-samhället  söder om Saltholm (0-2 m).

Typiska arter som är uppförstorade runt bottenkakan är i vänstra övre hörnet märlan Gammarus oceanicus, snäckan Theodoxus fluviatilis och på ålgräsbladen snäckan Hydrobia ventrosa samt gråsuggan Jaera albifrons och den lilla märlan Microdeutopus gryllotalpa. I högra nedre hörnet syns den typiska gråsuggan Idotea baltica uppförstorad. Nere i sandbottnen från vänster finns de nergrävda havsborstmaskarna Hediste diversicolor och Pygospio elegans samt musslorna Cerastoderma glaucum och Macoma balthica. Under förstoringsglaset syns till vänster gråsuggan Cyathura carinata i sin gång och havsborstmasken Pygospio i sitt y-formade rör. Ovanpå bottnen ligger ansamlingar av blåmusslor Mytilus edulis, massor av små tusensnäckor Hydrobia ulvae och Hydrobia ventrosa samt enstaka något större snäckor Littorina saxatilis. Typiska fiskar på denna bottentyp är uppväxande skrubbskäddor Platichthys flesus som syns på bottnen mellan blåmusslorna. En tejstefisk Pholis gunnellus i lekdräkt simmar uppe i ålgräset.


Brakvands-samfundet ud for Lernacken (0-2 m).

Typiske arter, som er vist forstørrede omkring bundudsnittet, er i venstre hjørne forneden havbørsteormen Hediste [Nereïs] diversicolor, derover krebsdyrene Corophium volutator og Microdeutopus gryllotalpa. Til højre ses sneglen Hydrobia ulvae (for oven) og københavnermuslingen Parvicardium hauniense. Nede i den lyse sandbund ses fra venstre: Sandmuslingen Mya arenaria, hjertemuslingen Cerastoderma glaucum og østersømuslingen Macoma balthica. Noget længere til højre ses den store havbørsteorm Hediste [Nereïs] diversicolor, små sandbundstanglus Cyathura carinata og små havbørsteorme Pygospio elegans. Længst til venstre ses flere slikkrebs Corophium volutator. Ovenpå bunden ligger klumper af blåmuslinger Mytulis edulis, masser af dyndsnegle Hydrobia ulvae og en hestereje Crangon crangon. Københavnermuslingen Parvicardium hauniensesidder på ålegræsset, og mellem bladene svømmer sandkutlinger Pomatoschistus minutus og den lille tanglus Microdeutopus gryllotalpa.

Brackvatten-samhället utanför Lernacken (0-2 m).

Arter som är uppförstorade är i vänstra nedre hörnet havsborstmasken Hediste diversicolor, däröver kräftdjuren Corophium volutator och Microdeutopus gryllotalpa. Till höger snäckan Hydrobia ulvae (överst) och köpenhamnsmusslan Parvicardium hauniense. Nere i den ljusa sandbottnen från vänster: sandmusslan Mya arenaria, hjärtmusslan Cerastoderma glaucum och östersjömusslan Macoma balthica. Något längre till höger den stora havsborstmasken Hediste diversicolor, små sandbottengråsuggor Cyathura carinata och små havsborstmaskar Pygospio elegans. Längst till vänster ett flertal slammärlor Corophium volutator. Ovanpå bottnen ligger ansamlingar av blåmusslor Mytilus edulis, massor av tusensnäckor Hydrobia ulvae och en sandräka Crangon crangon. På ålgräset sitter köpenhamnsmusslan Parvicardium hauniense och mellan stråna simmar sandstubbar Pomatoschistus minutus och den lilla märlan Microdeutopus gryllotalpa.

Macoma-samfundet på 7 meters dybde i Nivå Bugt.

Typiske arter, som er forstørrede omkring bundudsnittet, er længst til venstre den store sandmusling Mya arenaria og  den mindre østersømusling Macoma balthica. Til højre ses sandormen Arenicola marina. Nede i sandbunden ses fra venstre: Østersømusling, sandmusling og hjertemuslingen Cerastoderma glaucum.Noget længere til højre den lille havbørsteorm med tentakelkrone Fabricia sabella, den noget større havbørsteorm Nephtys caeca, små havbørsteorme i y-formede rør Pygospio elegans og en dybt nedgravet sandorm i sin gang. Ovenpå bunden findes masser af dyndsnegle Hydrobia ulvae, små tanglopper med røde øjne Bathyporeia pilosa, blåmuslinger Mytilus edulis, en skrubbe Platichthys flesus og snoede ekskrementhobe fra sandorm.

Macoma-samhället på 7 meters djup i Nivåbukten

Typiska arter som är uppförstorade runt bottenkakan är längst till vänster den stora sandmusslan Mya arenaria och den mindre östersjömusslan Macoma balthica. Till höger sandmasken Arenicola marina. Nere i sandbottnen från vänster: östersjömussla, sandmussla och hjärtmusslan Cerastoderma glaucum. Något längre till höger den lilla havsborstmasken med tentakelkrona Fabricia sabella, den större havsborstmasken Nephtys caeca, små havsborstmaskar i y-formade rör Pygospio elegans och en djupt nergrävd sandmask i sin gång. Ovanpå bottnen finns massor av tusensnäckor Hydrobia ulvae, små märlor med röda ögon Bathyporeia pilosa, blåmusslor Mytilus edulis, en skrubbskädda Platichthys flesus och ringlande exkrementhögar från sandmask.

Macoma-samfundet på 13 meters dybde i Køge Bugt.

De forstørrede arter er længst til venstre havbørsteormene Scoloplos armiger och Pygospio elegans samt til højre havbørsteormen Capitella capitata. Nede i sandbunden fra venstre: Flere havbørsteorme Pygospio elegans, hjertemuslingen Cerastoderma glaucum, havbørsteormen Scoloplos armiger. Noget længere til højre den store sandmusling Mya arenaria, havbørsteormen med tentakelkrone Fabricia sabella, den rosa østersømusling Macoma balthica og de marine regnorme Oligochaeta, som er tynde som tråde. Ovenpå bunden findes mængder af dyndsnegle Hydrobia ulvae og en delvis nedgravet skrubbe Platichthys flesus.

Macoma-samhället på 13 meters djup i Kögebukten.

Arter som är uppförstorade är längst till vänster havsborstmaskarna Scoloplos armiger och Pygospio elegans samt till höger havsborstmasken Capitella capitata. Nere i sandbottnen från vänster: flera havsborstmaskar Pygospio elegans, hjärtmusslan Cerastoderma glaucum, havsborstmasken Scoloplos armiger. Något längre till höger den stora sandmusslan Mya arenaria, havsborstmasken med tentakelkrona Fabricia sabella, rosa östersjömusslor Macoma balthicaoch trådtunna marina daggmaskar Oligochaeta. Ovanpå bottnen finns massor av tusensnäckor Hydrobia ulvae och en delvis nergrävd skrubbskädda Platichthys flesus.

Abra-samfundet på 15 meters dybde i Lommabugten.

Typiske arter, som er forstørrede omkring bundudsnittet, er længst til venstre den store østersømusling Macoma calcerea og den lille musling Abra alba. Til højre havbørsteormen Terebellides stroemi i sit tykke lerrør. Nede i blødbunden fra venstre: Muslingen Abra alba, den store østersømusling Macoma calcerea, to havbørsteorme Terebellides stroemi, tre havbørsteorme Rhodine gracilior (røde rør), muslingen Tridonta montagui og den store havbørsteorm Nephtys ciliata. Dybt nede i bunden tynde havbørsteorme Scoloplos armiger. Rør med paraplyformede tentakelkroner fra havbørsteormen Euchone pappillosastikker op af bunden sammen med tynde rør af sandskorn fra havbørsteormen Galathowenia oculata og phoroniden Phoronis muelleri, flere røde tentakelkroner fra søanemonen Edwardsia samt en delvis nedgravet stor molboøsters Arctica islandica. Ovenpå bunden findes flere små snegle Onoba aculeus og “kommakrebs” Diastylis rathkeisamt en sten, hvor rødalgen Phycodrys rubens har fundet fæste sammen med sorte muslinger Musculus niger og røde stikkelsbærsøpunge Dendroa grossularia. Rødspætten Pleuronectes platessa svæver over sit anrettede spisebord.

Abra-samhället på 15 meters djup i Lommabukten.

Typiska arter som är uppförstorade runt bottenkakan är längst till vänster den stora östersjömusslan Macoma calcarea och den mindre musslan Abra alba. Till höger havsborstmasken Terebellides stroemi i sitt tjocka lerrör. Nere i mjukbottnen från vänster: musslan Abra alba, stora östersjömusslan Macoma calcarea, två havsborstmakar Terebellides stroemi, tre havsborstmakar Rhodine gracilior (röda rör), musslan Tridonta montagui och den stora havsborstmaken Nephtys ciliata. Djupt ner i bottnen tunna havsborstmakar Scoloplos armiger. Ur bottnen sticker rör upp med paraplyformade tentakelkronor från havsborstmasken Euchone pappillosa, tunna sandkornsrör från havsborstmaken Galathowenia oculata och phoroniden Phoronis muelleri, ett flertal röda tentakelkronor från havsanemonen Edwardsiasamt en delvis nergrävd stor islandsmussla Arctica islandica. Ovanpå bottnen finns flera små snäckor Onoba aculeus och kommakräftor Diastylis rathkei samt en sten där rödalgen Phycodrus rubens fått fäste tillsammans med svarta musslor Musculus niger och röda krusbärssjöpungar Dendrodoa grossularia. Rödspättan Pleuronectes platessa svävar över sitt dukade matbord.

Amphiura-samfundet på 25 meters dybde i det nordlige Øresund.

Typiske arter, som er forstørrede omkring bundudsnittet, er længst til venstre den store molboøsters Arctica islandica og slangestjernen Amphiura filiformis. Til højre havbørsteormen Anobothrus gracilis i sit tykke lerrør. Nede i blødbunden fra venstre: Slangestjernen Amphiura filiformis med sin lille sambo muslingen Mysella bidentata, muslingen Nuculoma tenuis, havbørsteormen Anobothrus gracilis, havbørsteormen Maldane sarsi, molboøstersen Arctica islandica, havbørsteormen Sphaerodorum flavum, søstrået Virgularia mirabilis, endnu en molboøsters, muslingen Nuculana pernula, havbørsteormen Pectinaria auricoma, muslingen Abra nitida og havbørsteormen Rhodine gracilior. Noget længere til højre den grønne havbørsteorm Goniada maculata og til venstre for denne muslingerne Nuculoma tenuis og Thyasira flexuosa. Gullige rør, som bebos af tangloppen Ampelisca tenuicornis stikker op af bunden. Ovenpå bunden findes til venstre små børsteorme Pholoe baltica, bagerst i billedet flere slangestjerner Ophiura albida, ormebløddyret med “sølvpels” Chaetoderma nitidulum findes nogle steder ligesom flere meget små kommakrebs Diastylis lucifera. Ved billedets bagerste kant svømmer små hvide tanglopper med røde mønstre Ampelisca tenuicornis. Isingen Limanda limanda spiser slangestjernearme ved billedets bagkant, og forrest i billedet spiser tungen Solea solea af havbørsteormene.

Amphiura-samhället på 25 meters djup i norra Öresund

Typiska arter som är uppförstorade runt bottenkakan är längst till vänster den stora islandsmusslan Arctica islandica och ormstjärnan Amphiura filiformis. Till höger havsborstmasken Anobothrus gracilis i sitt tjocka lerrör. Nere i mjukbottnen från vänster: ormstjärnan Amphiura filiformis med sin lilla sambo musslan Mysella bidentata, musslan Nuculoma tenuis, havsborstmasken Anobothrus gracilis, havsborstmasken Maldane sarsi, islandsmusslan Arctica islandica, havsborstmasken Sphaerodorum flavum, sjöpennan Virgularia mirabilis, en ytterligare islandsmussla, musslan  Nuculana pernula, havsborstmasken Pectinaria auricoma, musslan Abra nitida och havsborstmasken Rhodine gracilior. Något längre till höger den gröna havsborstmasken Goniada maculata och till vänster om denna musslorna Nuculoma tenuis och Thyasira flexuosa. Ur bottnen sticker gulaktiga rör upp som bebos av märlan Ampelisca tenuicornis. Ovanpå bottnen finns till vänster små fjällborstmaskar Pholoe baltica, i bakre delen av bilden flera ormstjärnor Ophiura albida, maskmollusken med “silverpäls” Chaetoderma nitidulum  finns på några ställen liksom flera mycket små kommaräkor Diastylis lucifera. I bakre kanten av bilden simmar små vita märlor med röda teckningar Ampelisca tenuicornis. Sandskäddan Limanda limanda äter ormstjärnearmar i bakre kanten av bilden och i främre delen av bilden äter sjötungan Solea solea av havsborstmaskar.

Haploops-samfundet på 36 meters dybde nord for Hven.

Typiske arter, som er forstørrede omkring bundudsnittet, er længst til venstre tangloppen Haploops tubicola. Til højre slangestjernen Ophiura robusta og nederst til højre kammuslingen Pseudamussium septemradiatum. Nede i blødbunden fra venstre: Små røde havbørsteorme Heteromastus filiformis, som også findes dybt nede i bunden længst til højre, slangestjernen Amphiura filiformis, havbørsteormen Anobothrus gracilis, muslingen Abra nitida, havbørsteorme Maldane sarsi (tykke lerrør), små havbørsteorme Prionospio fallax/banyulensis og store havbørsteorme Glycera alba. Noget længere til højre runde muslinger Thyasira flexuosa og havbørsteormen Pherusa plumosa med børster over sedimentoverfladen samt den langstrakte musling Nucula pernula med sine palper ovenover bundoverfladen. Flade lerrør, som bebos af tanglopperne Haploops tubicola og Haploops tenuis stikker op af bunden ligesom et langt lerrør med havbørsteormen Sabella pavonina, som har en smuk paraplyformet tentakelkrone. Ovenpå bunden findes til venstre den orange nemertin Nipponemertes pulcher, flere steder slangestjernerne Ophiura albida og Ophiura robusta samt små børsteorme Pholoe baltica og store grønne havbørsteorme Goniada maculata. Til højre ligger en syvribbet kammusling Pseudamussium septemradiatum. Spredt over bunden ses meget små muslingekrebs Philomedes globosus. Ved billedets bagerste kant svømmer små hvide tanglopper med røde mønstre Ampelisca tenuicornis. En lille torsk Gadus morhua og en stor rødspætte Pleuronectes platessa nyder mangfoldigheden af bunddyr.

Haploops-samhället på 36 meters djup norr om Hven.

Typiska arter som är uppförstorade runt bottenkakan är längst till vänster märlan Haploops tubicola. Till höger ormstjärnan Ophiura robusta och sjustråliga kammusslan Pseudamussium septemradiatum. Nere i mjukbottnen från vänster: små röda havsborstmaskar Heteromastus filiformis som också finns djupt ner i bottnen längst till höger, ormstjärnan Amphiura filiformis, havsborstmasken Anobothrus gracilis, musslan Abra nitida, havsborstmaskar Maldane sarsi (tjocka lerrör), små havsborstmaskar Prionospio fallax/banyulensis och stora havsborstmasken Glycera alba. Något längre till höger runda musslor Thyasira flexuosa och havsborstmasken Pherusa plumosa med borst ovanför sedimentytan samt den långsträckta musslan Nuculana pernulamed sina palper ovanför bottenytan. Ur bottnen sticker platta lerrör upp som bebos av märlorna Haploops tubicola och Haploops tenuis samt ett långt lerrör med havsborstmasken Sabella pavonina som har en vacker paraplyformad tentakelkrona. Ovanpå bottnen finns till vänster den orange slemmasken Nipponemertes pulcher, på flera ställen ormstjärnorna Ophiura albida och Ophiura robusta samt små fjällborstmaskar Pholoe baltica och stora gröna havsborstmaskar Goniada maculata. Till höger ligger en sjustrålig kammussla Pseudamussium septemradiatum. Spridda över bottnen syns mycket små musselkräftor Philomedes globosus. I bakre kanten av bilden simmar små vita märlor med röda teckningar Ampelisca tenuicornis. En liten torsk Gadus morhua och stor rödspätta Pleuronectes platessanjuter av mångfalden av bottendjur.

Modiolus-samfundet på 30 meters dybde lige syd for Helsingborg (Råå).

Typiske arter, som er forstørrede omkring bundudsnittet, er længst til venstre læderkorallen dødningehånd Alcyonium digitatum. Øverst hestemuslingen Modiolus modiolus med bevoksning af den store rur Balanus balanus og den gulbrune granpolyp Abietinaria abietina. I højre hjørne forneden pigget søsol Crossaster papposus. Nede i blødbunden fra venstre: Søpølsen/skælpølsen Psolus phantapus, den almindelige sømus  Echinocardium cordatum og havbørsteormen Amphitrite cirrata, som har den øverste del af sit rør fæstnet til en skal, og i hvis nedre rørdel havbørsteormen Gattyana cirrosa lever. Ovenpå bunden og delvis nedgravet ligger store hestemuslinger Modiolus modiolus og deres aflange skaller og desuden en stor rund skal af en molboøsters, hvor en havedderkop Nymphon mixtum kryber omkring. Denne skal bebos af boresvampen Cliona celata, som lever i små hulheder i skallen. Længst til venstre ses et sneglehus, som bebos af den skalboende snabelorm Phascolion strombus, og nogle flade lerrør, som bebos af tangloppen Haploops tubicola. På hestemuslingeskallen til venstre ses havbørsteormen grov skælryg Lepidonotus squamatus, søviften/havbørsteormen Sabella pavonia og på dens rør den sorte slangestjerne Ophiocomina nigra, længere til højre på samme skal den karminrøde søanemone Stomphia coccinea. På skallen ovenover en anden søanemone Urticina felina og til højre for den læderkorallen dødningehånd Alcyonium digitatum og den grå skallus Leptochiton asellus. Havbørsteormen Petaloproctus tenuis borealis har fatsgjort sit rør i hestemuslingeskallen ved siden af, og den blomsteragtige store rørpolyp Tubularia indivisa har sat sig på næste skal til højre. Længst til højre fra oven og nedefter: Rødalgen blodrød ribbeblad Delesseria sanguinea, Müllers søstjerne Leptasterias muelleri, det grønne søpindsvin Strongylocentrotus droebachiensis, huleslangestjernen Ophiopholis aculeata (som findes mange steder med varierende mønster og farver) og ved siden af skægbørsteormen Pherusa plumosamed skæg i forenden samt dværgsømusen Echinocyamus pusillus. Længst nede i højre hjørne eremitkrebsen Pagurus bernhardus i en skal af konksneglen Buccinum undatum med overtræk af pindsvinepolyppen Hydrachtinia echinata. Til venstre for eremitkrebsen havbørsteormen guldmus Aphrodita aculeata. Havkatten Anarhichas lupus, som kommer svømmende fra højre, er den eneste fisk, som kan få fat i de mange tykskallede dyr ved at knuse dem med sine specialiserede kæber. En anden fisk, som er typisk for området, er rokken tærben Raja radiata, hvis firtrådede ægkapsel ses længst oppe i venstre hjørne på akvarellen.

Modiolus-samhället på 30 meters djup strax söder om Helsingborg (Råå).

Typiska arter som är uppförstorade runt bottenkakan är längst till vänster läderkorallen död mans hand Alcyonium digitatum. Överst hästmusslan Modiolus modiolus med påväxt av den vita havstulpanen Balanus balanus och den gulbruna julgranspolypen Abietinaria abietina. I högra nedre hörnet solsjöstjärnan Crossaster papposus. Nere i mjukbottnen från vänster: sjögurkan lergök Psolus phantapus, sjöborren Echinocardium cordatum och havsborstmasken Amphitrite cirrata som har övre delen av sitt rör fästat i ett skal, i nedre delen av dess rör lever havsborstmasken Gattyana cirrosa. Ovanpå botten och delvis nergrävda ligger stora hästmusslor Modiolus modiolus och dess avlånga skal men också ett stort runt skal av islandsmussla där en havsspindel Nymphon mixtum kryper. Detta skal bebos av svampdjuret Cliona celata som lever i små håligheter i skalet. Längst till vänster syns ett snäckskal som bebos av stjärnmasken Phascolion strombus och några platta lerrör som bebos av märlan Haploops tubicola. På hästmusselskalen till vänster syns fjällborstmasken Lepidonotus squamatus, havsborstmasken Sabella pavonina och på dess rör den svarta ormstjärnan Ophiocomina nigra, längre till höger på samma skal havsanemonen Stomphia coccinea. På skalet ovanför en annan havsanemon Urticina felina och till höger om den läderkorallen död mans hand Alcyonium digitatum och den svarta ledsnäckan Leptochiton asellus. I hästmusselskalet invid har havsborstmasken Petaloproctus tenuis borealis fäst sitt rör och till höger på nästa skal det blomlika polypdjuret Tubularia indivisa. Längst till höger uppifrån och ner: rödalgen Delesseria sanguinea, sjöstjärnan Leptasterias muelleri, sjöborren Strongylocentrotus droebachiensis, ormstjärnan Ophiopholis aculeata (som finns lite varstans i varierande teckning och färger) och invid havsborstmasken Pherusa plumosa med borst i framänden samt den lilla sjöborren Echinocyamus pusillus. Längst ner i högra hörnet eremitkräftan Pagurus bernhardus i ett skal av valthornsnäcka Buccinum undatum med överdrag av polypdjuret Hydrachtinia echinata. Till vänster om eremitkräftan havsborstmasken guldmus Aphrodita aculeata. Havskatten Anarhichas lupus som kommer simmande från höger är den enda fisk som kan komma åt de många tjockskaliga djuren genom att krossa dem med sina specialiserade käkar. En annan fisk som är typisk för området är klorockan Raja radiata vars fyrarmade äggkapsel syns längst upp i vänstra hörnet på akvarellen.