Øresundsvandsamarbejdet / Öresundsvattensamarbetet

Makroalger

Typiske arter på klippekysten ved Kullen / Typiska arter på klippkusten vid Kullaberg

1. Kødblad/köttblad (Dilsea carnosa2. Fingertang/fingertare (Laminaria digitata3. Blodrød ribbeblad/ribbeblad (Delesseria sanguinea4. Sukkertang/skräppetare (Laminaria saccharina5. Strengetang/sudare (Chorda filum6. Savtang/sågtång (Fucus serratus7. Almindelig klotang/grovsläke (Ceramium virgatum8. Ledtang/slick (Polysiphonia sp) 9. Klippevandhår/bergborsting (Cladophora rupestris10. Rørhinde/tarmtång (Enteromorpha intestinalis11. Mørkegrøn børstetråd/grov bortstråd (Chaetomorpha melagonium12. Almindelig ledtang/fjäderslick (Polysiphonia fucoides13. Gaffeltang/kräkel (Furcellaria lumbricalis14. Horntang/havsris (Ahnfeltia plicata15. Carragentang/karragentång (Chondrus crispus16. Kilerødblad/kilrödblad (Coccotylus truncatus17. Bugtet ribbeblad/eklading (Phycodrys rubens18. Havkat/havskatt (Anarhicahas lupus19. Langpigget søpindesvin/långtaggig sjöborre (Echinus accutus20. Sønellike/havsnejlika (Metridium senile21. Almindelig konk/valthornssnäcka (Buccinum undatum22. Rød brandman/röd bränmanet (Cyanea capillata). Illustrationer Sven-Bertil Johnson, ur Øresunds vegetation/Öresunds vegetation >>

 

 Hvad er alger?

Gruppen af alger har den fælles egenskab, at de optager næring direkte fra vandet og ikke via rødder på bunden, som blomsterplanterne gør det. Algerne inddeles i: 1) Planteplankton, som er mikroskopiske alger, som lever frit i vandet, og 2) Store alger, som sidder på f.eks. sten og betegnes makroalger eller tang. Makroalgerne inddeles i naturligt forekommende, fastsiddende arter og arter, hvis dominerende forekomst skyldes en høj næringstilførsel.

De store alger, makroalgerne

Dybdeudbredelsen af de store alger er i lighed med udbredelsen af ålegræs en vigtig overvågningsvariabel for miljøtilstanden. Dybdeudbredelsen af alger er dog begrænset til egnet hård bund, hvor algerne kan sidde fast. Alger kan derfor ikke anvendes på så mange steder i Øresund som overvågningsparameter. Artsantallet og artssammensætningen bidrager til at informere om miljøtilstanden og er gode miljøindikatorer.

De fleste alger foretrækker stabile saltholdighedsforhold med saltholdigheder fra 25 – 35 ‰. Der findes derfor flest algearter i det nordlige Øresund. Makroalgerne kan inddeles i hurtigtvoksende enårige arter og langsomt voksende flerårige arter. Fordelingen af disse to typer giver også information om, hvor stabilt og frisk algesamfundet er.

 Vad är alger?

Gruppen alger har den gemensamma egenskapen att de tar upp näring direkt från vattnet och inte via rötter på botten, som blomväxterna gör. Algerna indelas i:1) mikroskopiska alger, som lever fritt i vattnet, benämns växtplankton och 2) stora alger som sitter på till exempel sten och benämns “makroalger” eller “tång”. Makroalgerna uppdelas i naturligt förekommande fastsittande arter samt arter vilkas dominerande förekomst beror på en hög tillförsel av näring.

De stora algerna, makroalgerna

Djuputbredningen av de stora algerna är i likhet med utbredningen av ålgräs en viktig övervakningsparameter för miljötillståndet. Djuputbredningen av alger är dock begränsat till lämplig hårdbotten där algerna kan fästa. Alger som övervakningsparameter kan därför inte användas på så många ställen i Öresund. Artantal och artsammansättning bidrar till att informera om miljötillståndet och är bra parametrar.

De flesta algarterna föredrar stabila salthaltsförhållanden med 25 –35 ‰salthalt. Därför finns det flest algarter i norra Öresund. Makroalgerna kan uppdelas i snabbväxande ettåriga arter och långsamt växande fleråriga arter. Fördelningen av dessa två typer ger också information om hur stabilt och friskt algsamhället är.

Brunalgen sågtång (Fucus serratus)

Rödalgen ribbeblad (Delesseria sp)

Grönalgen havssallat (Ulva sp) och kantnål

Hvordan har Øresunds algesamfund det?

Der findes egnet hård bund til algerne i det marine reservat omkring Kullen. Her vokser flerårige rødalger og den store bredbladede brunalge sukkertang (Laminaria saccharina) ned til dybder på 14 til 16 meter. De etårige trådalgers udbredelse ophører ved 10 til 12 meter, og de er ikke dominerende på disse dybder. Der kan i alt registreres indtil 35 arter, når man dykker langs med en linie fra kysten og ud til algernes dybdegrænse. Antallet af arter lå i 2001 på mellem 20 og 30 på de besøgte stationer i Øresund, og dette er altså sammenligneligt med artsantallet ved Kullen. Det er dog tydeligt, at artsantallet i det centrale Øresund er mere domineret af fintrådede, etårige alger, som bedre udnytter den store variation af den tilgængelige næring, og som desuden bedre tåler vandets varierende saltholdighed. Antallet af etårige alger er faldet udfor Tårbæk og Amager sammenlignet med undersøgelser, som blev udført i begyndelsen af 1990-erne. Det lader også til, at de forureningstolerante bredbladede grønalger er forsvundet. Antallet af flerårige arter ved Amager er også faldet. Men der findes ved undersøgelserne få arter, så artsantallet kan hurtigt ændres. Dækningsgraden af trådalger tiltager, når man kommer længere sydpå i Sundet, og brunalgerne fedtemøj (Pilayella sp. og Ectocarpus sp.) bliver mere dominerende end rødalgearterne. Mængden af disse fintrådede brunalger synes dog at være faldet i Køge Bugt i takt med, at tilførslen af næringsstoffer fra land er blevet reduceret.

Antallet af arter af alger falder naturligt fra over 30 arter pr. station i det nordlige Øresund til under det halve i den sydlige del. Dette sker på grund af forskellen i vandets saltholdighed. Antallet af algearter lever i dag op til miljømålene for Øresund. Artsantallet synes dog at være faldet lidt i måleperioden (1997-2001), men faldet skyldes hovedsagelig et lavere antal fintrådede, etårige arter.
Artssammensætningen tyder på, at der foregår en positiv udvikling af algerne i Øresund.

Hur mår Öresunds algsamhällen?

I det marina reservatet runt Kullen finns passande hårdbotten för algerna. Här växer fleråriga rödalger och den stora bredbladiga brunalgen Laminaria saccharina ner till djup på 14 till 16 meter. De ettåriga trådalgernas utbredning stannar vid 10 till 12 meter och de är inte dominerande på dessa djup. Totalt kan det registreras upp till 35 arter, när man dyker längs med en linje från kusten och ut till algernas djupgräns. Antalet av arter ligger på mellan 20 och 30 på de besökta stationerna i Öresund 2001 och det är alltså jämförbart med artantalet vid Kullen. Det är dock tydligt att artantalet i centrala Öresund är mer dominerat av fintrådiga ettåriga alger vilka bättre utnyttjar den stora variationen i tillgänglig näring och som dessutom tål vattnets varierande salthalt bättre. Antalet ettåriga alger har sjunkit utanför Tårbæk och Amager jämfört med undersökningar som gjordes i början av 1990-talet. Det verkar också som om de föroreningståliga bredbladiga grönalgerna har försvunnit. Antalet fleråriga arter vid Amager har också reducerats. Men det finns få arter vid undersökningarna så artantalet kan snabbt ändras. Täckningsgraden av trådalger ökar, när man kommer längre söderut i Sundet, och brunalgsarterna Pilayella och Ectocarpus blir mer dominerande än rödalgsarterna. Mängden av dessa fintrådiga brunalger tycks dock ha reducerats i Køge Bukt i takt med att näringsutsläppet från land minskat.

Antalet algarter avtar naturligt från över 30 arter per station i norra Öresund till under hälften i södra delen. Detta sker på grund av skillnaden i vattnets salthalt. Antalet algarter uppfyller i dag miljömålet för Öresund. Artantalet tycks dock sjunka lite under mätperioden (1997-2001), men reduktionen beror huvudsakligen på färre antal fintrådiga ettåriga arter. Sammansättningen av arterna tyder på att det sker en positiv utveckling av algerna i Öresund.