juli 15, 2019

Vattenkvalitet

Alla organismer behöver näring för att växa och fortplanta sig. Växtplankton utgör basen i havets ekosystem. 

Hur mycket växtplankton som växer till beror på tillgången och förhållandet mellan kväve, fosfor och kisel. En alltför hög tillförsel av näringsämnen, främst kväve och fosfor, ger övergödningsproblem. 

Höga halter av kväve och fosfor leder till ökad produktion av växtplankton och fintrådiga alger. Det är i ytvattnet som näringsämnena används av växtplanktonen där det finns tillräckligt med solljus. 

Så småningom sjunker döda växtplankton och alger ned mot botten där de bryts ner och återförs till vattenpelaren. Detta i sin tur kan leda till syrebrist. 

Näringämnen är därför viktiga tillståndsvariabler att mäta för att värdera vattenkvaliteten. 

Under höst- och vinterstormar rörs vattnet om och närsalterna förs upp till ytan. Ytvattnet har som störst innehåll av närsalter på senvintern. När ljuset börjar återvända ökar tillväxten av växtplankton snabbt och vårblomningen är på gång. 

Status för näringämnen 2008-2017 >>

Klorofyll, siktdjup och temperatur

Klorofyll är ett grönt färgämne som omvandlar ljusenergi till kemiskt bunden energi.

Växtplankton innehåller klorofyll som används vid fotosyntesen. Fotosyntesen påverkas av tillgången på ljus. Solljuset avtar med djupet och beror även på vattnets klarhet. Mängden växtplankton i vattnet påverkar vattnets klarhet och därmed också hur långt ned i vattnet ljuset kan nå.

En alltför stor mängd näringsämnen i havet leder till ökad tillväxt av växtplankton vilket i sin tur medför bland annat sämre siktdjup och en ökad syreförbrukning vid botten när planktonalgerna sjunker ned och dör. Mängden klorofyll i vattnet används ofta som ett mått på mängden växtplankton.

För att nå en god ekologisk status i Öresunds kustvatten behöver klorofyllhalten under sommaren ligga runt 1,2–1,5 ug/l. Trenden för sommarperioden 2000–2017 ser ut att vara nedåtgående.

Siktdjup är ett mått på vattnets klarhet, dvs. hur långt ned i vattnet det går att se med blotta ögat. I havet undersöks siktdjup och används som ett mått på näringstillståndet. Det finns ofta ett förhållande mellan mängden växtplankton och siktdjup. Även andra faktorer kan påverka hur långt ned ljuset tränger, t.ex. mineralpartiklar och dött organiskt material. 

Vid mätning av siktdjup används en vit skiva (250 mm i diameter) som sitter på en lång lina. På linan avläses hur långt ned skivan syns. Gränsen för en god ekologisk status sommartid är ett siktdjup på minst 7,5 meter i Öresund. 

Mätningar från perioden 2000 till 2017 visar att siktdjupet varierar mellan de olika områden en och att det går inte att utläsa någon tydlig trend. 

Temperaturen i Öresund varierar med årstiden men också med djupet. Vid ytvattnet ligger temperaturen på runt noll grader vintertid. När solen kommer fram värms ytvattnet upp och blir lättare, vilket gör att det lägger sig ovanpå det djupare, kallare vattnet. Dessa två lager blandas inte och det bildas ett temperatursprångskikt. På riktigt stora vattendjup är temperaturen runt 4,6 grader året om. Temperaturvariationen är stor över hela året. 

Klimatet håller sakta på att förändras och utvecklas mot varmare och regnigare väder. 

Status för klorofyll, siktdjup och temperatur 2008-2017 >>