Syre är en förutsättning för ett artrikt liv både på land och i havet. Om syrebrist uppstår medför det allvarliga konsekvenser för både djur och växter.
Vattenmassan i Öresund är skiktad så att saltare och tyngre Kattegattvatten flyter nära havsbottnen och det sötare Östersjövattnet flyter ovanpå. Beroende på utflödet av Östersjövatten är strömmarna i Öresund ofta norrgående. Vattenmassorna blandas sällan med varandra och gränsen mellan vattenmassorna kallas för salthaltssprångskikt eller haloklin.
Ytvattnet är ofta syrerikt och näringsfattigt eftersom produktionen av bl. a. plankton är hög. Bottenvattnet är däremot ofta syrefattigt och näringsrikt på grund av syrekrävande nedbrytning av dött organiskt material. En tunn vattenmassa under en djupliggande haloklin kan påskynda syrebristen i bottenvattnet.
Påfyllning av syre i djupvattnet kan endast ske genom tillförsel av syrerikt vatten eller genom en vertikal omblandning, främst genom kraftiga vindar. Redan vid syrehalter på 3,5 ml per liter påverkas vissa arter och kring 2 ml per liter dör många stationära arter medan andra flyr området. När syret är slut, övergår nedbrytning av organiskt material från aerobt (kräver syre) till anaerobt (kräver inte syre) genom att bakterier utnyttjar syrekälla istället och svavelväte bildas.
Svavelväte är direkt giftigt för de flesta levande organismer och leder till döda bottnar. Syrehalterna skiftar över året och oftast är de som lägst under hösten innan (höst) stormar blandat om vattnet. Bottenvattnet är fortfarande relativt varmt på hösten och varmt vatten löser mindre syre medan nedbrytningen av organiskt material, som kräver syre, är hög i slutet av tillväxtsäsongen.
Utanför Råå och Ven har Helsingborg stad och Landskrona stad egna mätsonder. Mätdata registreras en gång per timme under hela året. Data från dessa visar tydligt hur syrehalterna i Öresund når kritiska nivåer under sommar och höst. Vilken påverkan dessa låga syrenivåer har på Öresunds bottenfauna är inte utrett men de tros till exempel ligga bakom utslagningen av Haploops-samhällen (samhällen av små kräftdjur på mjukbottnar) norr om Ven.
Periodvis syrebrist i Öresund är ingen ny företeelse. Risken finns dock att perioder med syrebrist kan öka i antal och i längd, huvudsakligen i områden under språngskiktet. En uppvärmning av havsvatten kan bidra till att försämra syresituationen i Öresund och omgivande kustvatten ytterligare.